Kompromiss

Jag gick igenom en livskris för några år sedan vid min skillsmässa efter ett långt äktenskap.
Jag kom ur krisen som en hel människa och jag bestämde mig för att när det gäller mitt känsloliv kommer jag aldrig mer att kompromissa.
Jag kommer aldrig mer att ställa mig i en beroendesituation till någon annan människa.
Om jag älskar någon kommer jag att göra det fullt ut utan hänsyn om mina känslor är besvarade eller inte.
Jag älskar och längtar efter X. och jag lever ut mina känslor. Jag kan leva med det och han vet om det och han får leva med den vetskapen.
Han lever i ett äktenskap utan sex och kärlek som är baserat på och hålls ihop av prylar och ekonomin och släkt och vänner.
Jag vet hur svårt det är att bryta sig loss ur dom materella bojorna men med facit i hand vet jag att det är värt vartenda tår och ångestattak.
Det är synd om alla människor som inte har förstått att man lever bare ett enda medvetet liv. Skulle det mot förmodan finnas ett liv efter detta eller reinkarnation kommer det i så fall vara ett annat liv utan vetskap av det nuvarande.
Jag tycker synd om människor som inte har förstått att dom kommer att dö en gång utan lever som om dom vore odödliga .
Själv lever jag ett liv som tillfredställer alla mina behov och hellre än att ge mig till en man som jag inte älskar fullt ut låter jag mina fantasier om X. tillfredställa mina behov av erotik och sex.
Hur man än gör slutar det alltid likadant med en orgasmus.
Fast han inte är hos mig fysiskt tillfredställer han mig helt och hållet på den vägen och jag slipper ha en man i huset som bara skulle vara i vägen i mitt övriga liv och skapar irritation i min vardag.